I natt har jag vandrat fran Hedsunda by
dar jag fafangt bonfoll om hagn
mina glappande skor aro tunga som bly
av trackstank och midnattsregn
Jag kom fran tjuvarnas grastensborg
dar min skugga var min kamrat
Dar var ar av grubbel och manaders sorg
och natter svarta av hat
Ty jag alskade strid med sten och kniv
och log at jammer och sar
och till sist sa tog jag en kvinnas liv
och satt fangen i langa ar
Och vid Kersnas tjarn, nedom Havamo brant
jag ville ur livet fly
nar den drivande manens guld foll grant
over strandernas gungande fly
Men inom mig ar det nagot som inte vill do
och som hatar att leva anda
det ar bittert att kvavas i kvallsvart sjo
och bittert att levande ga
och kanna hur elandet suger en ner
tills man andas med bara hat
fast solen lyser fast sommaren ler
det ar bittert, bittert, kamrat